"BYN I MITT HJÄRTA" 

 

 Hem
 Intresseföreningen
 Vännäsgården
 Bagarstuga
 Aktiviteter
 Fotoalbum
 Bo och leva
 Kultur och historia

 

Hem » » Kultur och historia » » Byn i mitt hjärta

Byn i mitt hjärta

av Agda Jönsson

Åtskilliga år har jag tänkt skriva ner några minnen från min första tid i Överkalix. Förvisso är det inga sensationella saker som har hänt, men det är dock en revolution som skett då jag jämför dagens Vännäsberg med den by jag kom till januari år 1924.

Min far körde mig med häst till Överkalix. I Bränna pågick marknad, varför där vimlar av människor och hästar. Men vårt mål var ju Vännäs, som det hette på den tiden och vi fortsatte vår färd.

Jag minns, att när vi tog av från Korpilombolovägen fick hästen vada i djup snö. Vägen var ej plogad, och vi körde också kanske lite fel ibland. Men vi följde telefonledningen och kom fram.

Jag hade fått plats som lärare i B-2 skolan i byn. Där fanns ett skolhus byggd av bönderna år 1874. Det innehöll en stor skolsal och ett par mindre rum till lärarbostad. Efter moderna fodringar hade de säkert ej blivit godkända, men för mig vad de till full belåtenhet.

Följande termin var det nya skolhuset färdigbyggt, varför det blev flyttning av. Det gamla står ännu kvar och används väl som samlingslokal. Elektrisk belysning fanns ej och inte postkontor utan en brevbärare från Gyljen lämnade post i ett par gårdar, där vi fick hämta den. Jag hämtade min post hos Oskar Larsson "Ästigål". Vad vi behövde för livets nödtorft fanns i en handelsbod. Erik Nilsson "Beri Erik" var då innehavare av den.

Vägen genom byn var skäligen dålig. Den plogades knappast. men gårdarna på älvsluttningen utgjorde en vacker syn. Sorgligt nog har en del vackra Norrbottensgårdarna fått lämna plats för modernare ej alltid så vackra.

De stora köken i gårdarna var egentligen ett "allrum" där de flesta vistades både dag och natt. Men alltid var det rent och snyggt särskilt till helgarna, då nya vackra trasmattor breddes ut och hemvävda gardiner i vackra mönster lyste upp rummet.

Vårstöket var utomordentligt noggrant. I minsta vrå från källaren samt i alla uthus städades det. Och uthusen var inte få. Jag räknade i någon gård till 13 stycken. Där fanns både sommarstuga och bagarstuga, smedja och vedbod. I vissa gårdar fanns 2 häbbaren förutom olika lador för diverse bruk. Alla skulle städas. Sen kom turen till gårdsområdet. Det räckte inte bara med att räfsa. Man sopade också. Som tur var fanns i en del gårdar flera hemmadöttrar, som hjälpte åt med arbetet. Pappersskräp och trasiga tomglas, som man nu ser vid vägarna var då en okänd företeelse.

Något manssamhälle var sannerligen inte byn under vintern. Där fanns ej andra än gamla gubbar och pojkar i skolåldern. De vuxna männen arbetade alla i skogen. Det var deras huvudsakliga inkomst förutom jordbruket. Men detta gav ju ej några kontanta medel. Mejeri fanns ej då i Överkalix. Och därför hörde det till sällsyntheterna att få sälja mjölk eller smör. Jag hörde berättas att längre tillbaka i tiden någon bonde förtjänat bra på att sälja korn.

När männen var borta sköttes allt arbete även i ladugården av kvinnorna. Man skrubbade, kardade och spann garn av ull från de egna fåren. Ett tjugotal får var vanligt i gårdarna. Av garnet stickades strumpor och vantar. Någon kanske också vävde av garnet. Men man hade också börjat skicka till fabrik för att slippa det tidsödande arbetet med att spinna större mängder garn.

I huvudsak vävde man allt i hemmen: vadmal till manskläder, bomullstyger till underkläder och klänningar, gardiner, dukar, lakan m.m. Kläderna syddes också i hemmen. Endast högtidskläder syddes av sömmerska eller en kringvandrande skräddare.

När männen kom hem från skogsarbetet och hade ledig tid, var det vanligt, att de snickrade. De flesta möblerna tillverkades i hemmen. Det räknades inte hedersamt att slöa bort tiden eller vara ute på byn under vardagarna.

Lördagskvällar och söndagar var det mera liv bland ungdomen. Var det större helger som "Mikaeli", vintermarknad eller midsommar blev naturligtvis Bränna målet för utflykterna. Men vanliga helger såg jag ungdomarna, om väderleken tillät, leka ringlekar eller bollekar på någon gårdsplan. Spritbruk förekom i ytterst ringa utsträckning. Det berodde naturligtvis på de hårda ekonomiska villkoren, men jag kunde ej se, att ungdomen var mer missnöjd då än nu.

De vackraste minnena från Vännäs är dock skolbarnen och deras föräldrar. Om lärarna i våra fina, moderna skolor hade så flitiga och i många fall begåvade barn, som där fanns, skulle de leva utan bekymmer. Jag träffar aldrig heller en ungdom som har en skrivstil, som de hade. Min första examen var jag ganska besviken på. Det fanns vara två åhörare. Den ena var skolstäderskan och den andra min kollega i småskolan. Men så småningom kom allt flera föräldrar och visade sitt intresse för skolan. När de sedan kom och tackade för vad barnen fått lära, kände jag mig hedrad.

Åren gå, och minnena bleknar. Men ännu har Vännäs en vrå i mitt hjärta. Och jag hoppas och tror, att den hederlighet och arbetsamhet som utmärkte den äldre generationen måtte ärvas av de unga.

Björknäs, Kalix i januari 1975
Agda Jönsson


Referenser

Överkalix Hembygdsgille. (1975). Hembygdsgillets årsbok 1975.

Upp till toppen