"BYN I MITT HJÄRTA" 

 

 Hem
 Intresseföreningen
 Vännäsgården
 Bagarstuga
 Aktiviteter
 Fotoalbum
 Bo och leva
 Kultur och historia

 

Hem » » Kultur och historia » » Karl Johan Berlin

Karl Johan Berlin

av Rut Stoltz

Berlin (alla människor i Överkalix, även hans hustru kallade honom vid detta namn) föddes 1871 i Vislakt som som son till orgeltramparen Mikael Mikaelsson f. 1842.

När han var fem år blev han moderlös. Jag kommer ihåg hur han ännu i 70-års ålder grät, då han kom ihåg sin mor. Han påminde sig hur han frågat och frågat: "Wåni jer mamma?" Slutligen fick han svaret: "Hon hä dåowe å ve ha grövi nejá ini jåoRn." Då sökte han reda på en spade och började söka efter sin mor. Under tårar började han gräva för att få upp henne ur jorden.

Berlins far gifte om sig 1880 och fick med sin nya hustru, Anna Helena Åhl f. 1850 ytterligare fyra barn, som alla uppnådde vuxen ålder. Lars Erik Arvid Albert föddes 1881. Om honom stär det antecknat i kyrkoboken: Ytterst obegåvad. Sen kom Greta Sofia och därefter Oskar Evard f. 1885. Han blev dräng hos Nybergs i Bränna (Mika Oskar). Ännu ett barn föddes i äktenskapet, Anna Matilda.

I mycket unga år fick Berlin börja försörja sig själv. Han bar posten mellan Bränna och gränsen till Övertorneå.

Vid 12-års ålder blev frestelsen för stor. Han öppnade en postsäck för att få tag på pengar och andra värdesaker. För att undgå upptäckt gömde han säcken i en lada och tände på. För tilltaget dömdes Berlin till åtta års fängelse. Fängelsetiden tillbringades i Göteborg. Tiden i fängelset använde han väl. Han gick i skräddarlära. Han lärde sig knyta nät och att odla blommor och även att fotografera. Han tillägnade sig ett uppträdande som skilde honom från andra Överkalixbor.

På gamla dar kommenterade han ofta tidningsartiklar: "Den här mannen hade förskingrad två miljoner. Han fick två års fängelse. Å ji in fåti åong fiK att a:r för aT ji ti:nde oPa i löro".

Berlin hade också hönshus med ett tjogotal höns. Som närmaste granne minns jag hur gott det var att vakna på morgonen och höra kacklandet från hönsen utanför fönstret.

Genom sitt huvudsakliga yrke, skräddare, kom han att vistas runt om i socknen. Jag kommer ihåg en händelse som han berättade från Posjärv. Han bodde hos en familj där gamla farmor (Färsa) hade gått bort och låg på bår i ett uthus. Familjemedlemmarna behövde sorgkläder.

Berlin var både mörk- och spökrädd. En mörk kväll behövde han gå på dass. En son i huset erbjöd sig att följa med honom. När Berlin kommit till det kritiska stadiet, där han satt på brinkan med neddragna byxor, skrek pojken: "Färsa kåmm" och rusade ut. Berlin efter. "Å ålltihåoP ini böks´n" sa Berlin.

I 50-års åldern gifte han sig med Karin (Kajsa) Sofia Nilsdotter f. 1874. Han hade tidigare varit gift med en änka, mycket äldre än Berlin. Hon hette Brita Kajsa Nordmark f. 1854, och förde med sig i boet två söner från det förra äktenskapet, Johan Oskar f. 1881 och Erik Wilhelm. Kajsa var dotter till Nils Petter Ersson (Per Airsa) från Björn-gården.

Berlins kärlek till sin hustru lyste lång väg. "Min brud, du är som en docka där du sitter", uppmuntrade han henne. Det var högst ovanligt med ett sådant språk mellan man och hustru på den tiden.

Kajsa och Berlin bodde i sin lilla stuga med ett rum och kök. Grannens barn var deras barn. Deras omsorg omfattade i hög grad också dem.

Sista åren bodde de på Brännagården. Berlin gock bort 1957 och Kajsa 10 år senare. Jag besökte dem då coh då. Då Kajsa fyllde 90 år och jag hälsade på henne satt hon i sitt rum och grät. "jag vill så gärna dö, men jag tror Gud har glömt bort mig här på jorden. Men män fa äint vara miss-nåeT. Nåo vaTi Gu: vaiT".

 

Överkalix i mars 1998
Rut Stoltz


Referenser

Överkalix Hembygdsgille. (1998). Hembygdsgillets årsbok 1998.

Upp till toppen