"VÄNNÄS I VÅRA HJÄRTAN" 

 

 Hem
 Intresseföreningen
 Vännäsgården
 Bagarstuga
 Aktiviteter
 Fotoalbum
 Bo och leva
 Kultur och historia

 

Hem » » Kultur och historia » » Flottare och flottarkärlek

Flottningen

Tjärframställning med tjärdalar var en viktig del i ekonomin för människor i Vännäs från 1500-talet fram till 1800-talet. Efter bränning av tjäran samlade man tjäran i stora trätunnor. Dessa tunnor transporterades till älvarna för att senare flottas ner till Kalix och vidare ut på världsmarknaden. Att flotta innebär att med hjälp av älven transportera de varor man vill transporta.

Vid industrisamhällets framväxt under 1800-talet blev efterfrågan på brädor, plank och papper stor. Man började såga träden till plank vid sågverk, både lokala och vid kusten. I början av 1800-talet byggdes ett sågverk i Gyljen som var igång ända till slutet av seklet. I början av 1900-talet uppfördes ett sågverk i Vännäs.

Från träddelar som inte var bra nog till timmer gjorde man papper. Vid kusten uppfördes massafabriker. För att transportera virket till industrierna flottade man virket. Fram till 1950-talet transporterades det mesta av virket som avverkades i skogarna kring Vännäs via vattendrag. Vid vinteravverkningar lade man virket på isen eller i anslutning till flottlederna. Det var att flottlägga virket. Virkesmätarna eller tummarna som de kallades kom sedan och mätte och märkte upp virket.

När våren kom smälte isen och vattnet steg. Stockarna följde med vattnet i bäckar och älvar för att till slut hamna i skiljestället Vassholmen i Kalix. Där sorterade man stockarna efter respektive virkesköpare. Man sade att man flottade virket. De personer som arbetade med flottningsarbete kallades för flottare. Arbetet bestod i att dra ut bommar för att hindra timmer att under vårvattnet komma upp på åkrar och ängar samt forsla tillbaka det timmer som trots bommarna lyckats komma upp på land. Här och där kunde det bildas bröt då virket hopade sig. Lossningen av bröt var farligt och kunde orsaka olyckor.

De flesta karlar i Vännäs födda före femtiotalet har någon gång arbetet med timmerflottning längs Ängesån, Kalix älv och dess biflöden. Genom huvudälvarna Ängesån och Kalix älv flottades stora mängder timmer. 1940 flottades 20 miljoner kubikfot vilket motsvarar 6 miljoner stockar.

Flottningsverksamheten admistrerades av flottningsföreningar som bildades för varje större vattendrag. Föreningarna anställde arbetsledare och avlönade flottarna för deras arbete. Skogsföretagen använde flottningsföreningarna som entreprenörer, som sen fick betalt för flottningen av timret.

I och med smidigare lastbilstransporter samt att det blev mindre skog närmast älvarna minskade skogsföretagen med att flottlägga timmer. Pappersfabrikerna ville har färsk råvara. Kraftverksindustrin hade motsatta intressen gentemot flottningen. Det var orsakerna till att flottningen upphörde 1974 i Ängesån och 1977 i Kalix älv, även om det inte var ekonomiskt olönsamt.

Flottningen var en värdefull inkomstkälla för många Vännäsbor. Många arbetade bara några veckor på våren, för att därefter återvända till arbetet på gården eller annat arbete. Flottningsyrket var både hårt och farlig men var ändå ett fritt yrke. Stora delar av skogsarbetet försvann på grund av mekaniseringen och flottningen fanns inte längre kvar. Många familjer som baserat sin ekonomi på jordbruk, skogen och flottningen som inkomstkällor flyttade.

 

Flottare med färg från Vännäs

Thord Nilson, Bertil Johansson, Jerry Wennberg,
Ivar Persson, Anton Hansson

Flottare

Flottningskonvoj på Ängesån
Jerry Wennberg vid Måsen
Jerry Wennberg
Flottare

 

Överkalixmål

På Överkalixmål heter flottare flittioxa. Flottningsarbete kallade man för flittninga. Verktyget man använde kallades för båtshake - beshaka. Det var en järnverktyg med två spetsar som var fäst på ett tre meter långt skaft. Med den styrde de stockarna dit de ville ha de. De använde kraftiga träbåtar som de benämnde flittibata. Virkesmätarna eller tummare kallade man tåmbera som kommer från måttenheten tum. Fram till 70-talet mätte man virket i tum och fot.


Gösta "Snoddas" Nordgren

Gösta "Snoddas" Nordgren, född 30 december 1926 i Arbrå norr om Bollnäs, död 18 februari 1981. Han var flottare till yrket och bandyspelare i Bollnäs GIF. Gösta slog igenom som sångare den 26 januari 1952 i Lennart Hylands legendariska radioprogram Karusellen. Han sjöng låten Flottarkärlek . Efter denna succé blev han "Snoddas" med hela folket och vi drabbades av snoddasfeber.

Flottarkärlek

Jag var ung en gång för länge sen, en flottare med färg.
Alla jäntor var som vax uti min famn
I alla torp, i alla byar hade jag en liten vän
ifrån Norderås till skiljet ner vid Berg.
Haderian hadera, haderian hadera,
Ifrån Norderås till skiljet ner vid Berg.

Jag har spelat på mitt handklaver för flottare vid ån,
jag har spelat för små kullorna på Näs.
Jag har dansat över forsarna med med älvor och med rån,
medan daggen gått till ro på ängens gräs.
Haderian hadera, haderian hadera,
medan daggen gått till ro på ängens gräs.

Jag har spelat sommarnätterna till dans vid Rimbobro,
jag har dansat med den vackra Maj i Nås.
Jag har svurit blonda Anna evig kärlek, evig tro,
medan lägerelden falnat invid Ås.
Haderian hadera, haderian hadera,
medan lägerelden falnat invid Ås.

Jag har spelat för de kära, där som norrskensflammor går
över sätrarna vid Östervåla fjäll.
Jag har slumrat i min farkost där som vildmarkspulsar slå
medan stjärnorna gått vakt på himlens päll.
Haderian hadera, haderian hadera,
medan stjärnorna gått vakt på himlens päll.

Jag skall spela på mitt bälgaspel så länge jag finns till
i min koja invid Rekaforsens fall.
Jag skall drömma, jag skall älska, jag skall sjunga om jag vill
medan månen över moarna går vall.
Haderian hadera, haderian hadera,
medan månen över moarna går vall.

 


Text och musik: Hugo Lindh