"VÄNNÄS I VÅRA HJÄRTAN" 

 

 Hem
 Intresseföreningen
 Vännäsgården
 Bagarstuga
 Aktiviteter
 Fotoalbum
 Bo och leva
 Kultur och historia
 Nyheter

 

Hem » » Kultur och historia » » De första bilarna på Vännäs

Hömyrheden

1925 förvärvade Viktor Nilsson Vännäshemmanet 3:7 på Hömyrheden av sin äldre bror Arvid Bygren. Hemmanet är ursprungligen en avstyckning från Isigål. Samtidigt köpte han ett timrad hus i Svedjan som han skulle ha till bostad eftersom det inte fanns några byggnader på fastigheten. Under vintern transporterade han timringen med häst och stöttingar efter isen på Ängesån upp till sitt nybygge.

Hömyrheden är en ås som ligger väldigt vackert ligger fyra kilometer norr om byn Vännäsberget. Nedanför flyter Ängesån stilla fram. På östra sidan av heden finns en myr där man slog myrhö som man därför kallade för Hömyren och heden fick namnet Hömyrheden.

Tillsammans med hustrun Anna från Långforssel byggde han upp gården sommaren därpå. De utvecklade och bedrev ett litet jordbruk. Paret fick fyra barn, en son och tre döttrar. Familjen bodde där fram till 1949 då de flyttade in i sitt nybyggda hus inne i byn Vännäsberget. Håmyrhai Viktor och Anna som de kallades på Vännäs. Håmyrhai är dialekt och betyder Hömyrhed.

 
Viktor och Anna med två av barnen.   Hömyrheden på 1940-talet.

 

Logdanser

Många Vännäsbor var med i skördearbete på ett eller annat sätt under sommaren. I juli var det tyngsta arbetet över och man var ledig några veckor. Inom industrin hade man några veckors semester. Likaså var flottningen avslutad så de flesta hade semester i juli.

På de ljusa lördagskvällarna under somrarna på 50- och 60-talet anordnade Viktor och Anna dans i lövad loge på Hömyrheden. George och Hilma Jönsson (Nögers Georg och Hilma) var medarrangör. En del söndagar anordnade de även barn- och familjefest med lätt underhållning, fika, lotterier och fiskdamm.

Då lördagskvällen kom klädde många Vännäsbor upp sig och åkte till Hömyrheden på logdans. Man träffade andra människor, pratade och roade sig. Där var också här många träffade sin livskamrat. Inne i logen hördes ljudet av dragspelsmusik, glada tjoho-rop och stamp i golvet då Vännäsborna satte klackarna i taket. Doften av parfym och rakvatten blandades med dofter av björk, kaffe och halstrad korv.

Höladan som fanns i ladugårdsbyggnaden fick utgöra dansloge. Golvet i ladan var försedd med robusta breda plankor som skulle hålla när Vännäsborna stampade takten i golvet. Vid ingången hade man satt björkar därav namnet lövad loge. Ofta fanns det även björkar inne i logen. Inne i det gamla bostadshuset hade man servering och sålde kaffe, varm korv, godis och läsk. Ute på gårdsplanen hade man tombola och korveldar. Ängen nedanför gården utgjorde parkeringsplats och där dirigerade Viktor bilarna så att de kunde parkera.

Danserna var populära och folk från hela socknen besökte danserna. Det fanns dansloger på andra ställen i socknen. Grelsbyn hade Oskarslund och i Svartbyn fanns Hagalund och Storlogen.

På ängen nedanför vägen
hade man parkeringsplats.
Bruno Nilsson i mitten med
ungdomar från Lina och Törnqvist.
Höladan i lagården utgjorde dansloge.

 

Musiken

Musiken som spelades i logen var mest vals, men det spelades även polska, hambo och schottis. Idag kallar vi de danserna gammaldans men då var de moderna och populära. De vanligaste instrumenten orkestrarna och spelmännen spelade på var dragspel, gitarr, fiol och trummor.

Kalles Trio var en ofta återkommande orkester. Medlemmar var kapellmästaren Karl Hansson, Frans Öhman båda från Sandsjärv och Eskil Johansson som spelade trummor och bodde på Hällan. De började spelningarna med sitt välkända ait, to, träi - da biri ve som är dialekt och betyder ett, två, tre då börjar vi.

Habes var en annan orkester. I den orkestern spelade Artur Brännström trummor, Bengt Nyberg fiol och saxofon, Enar Andersson dragspel samt Harry Lindbäck som förmodligen spelade gitarr.

Hjelms Trio från Kypasjärvi med bröderna Albin och Harald Hjelm och Glada Femman med Bryggar Emil som kapellmästare från Svartbyn var andra orkestrar som brukade spela på Hömyrheden.

I Lomträsk var Sven Andersson kapellmästare för gruppen SOIE. Sven själv och Edgard Persson spelade dragspel. Svens yngre bror Ivan och Oskar Nilsson spelade fiol. Det är i skrivande stund oklart om de spelade på Hömyrheden.

Drömmen om Elin och Livet i Finnskogarna var några klassiska låtar som var populära och spelades ofta.

 

Livet i Finnskogarna

Drömmen om Elin

Text: Peter Himmelstrand
Musik: Carl Jularbo

Vad jag drömt om dig, lilla Elin mjuk som sommarns vind.
Söt som sockerstrut, med brun och fjunig kind.
Under alla år har jag burit med mig drömmen,
drömmen om Elin, leende under en blommande lind.

Vad min dröm är skön, där är du så ung och varm och ljus.
Solen i ditt hår, ett avsked vid ditt hus.
I min ensamhet vänder jag mig tillbaks till drömmen,
drömmen om Elin, barbent i tunn sommarblus.

Elin, i min dröm går ditt skratt mot skyn som en ballong.
Du far i min famn och vinden drar en sång.
Det blev aldrig vi, men jag drömmer ändå drömmen,
drömmen om Elin, och om en sommar en gång.

 

Dragspel

Dragspelet är en central del i den svenska kulturhistorian från 1900-talets första hälft. Det är ett musikinstrument som haft olika betydelser för olika människor och har förekommit inom varierande genrer. Dragspelet har lett till att det skrivits och spelats musik av stort intresse.

 

Carl Jularbo

Carl Jularbo representerar den dragspelsmusik som var väldigt populär från sekelskiftet och några decennier framåt. Han hette från början Karl Karlsson och var son till spelemannen Alfred Carlsson. Hembyn i Dalarna hette Jularbo, därav efternamnet.

Redan som fyraåring lärde han sig spela dragspel. Jularbo anses vara en av Sveriges främsta dragspelare och betraktas som en av våra största och skickligaste musiker. Han hade gott gehör och tonminne så säkert att han aldrig behövde lära sig noter.

Hans mest kända melodi är Livet i Finnskogarna, som han spelade in 1915. Övriga kända inspelningar är Drömmen om Elin, Avestaforsens brus och Nya Värmlandsvalsen.

Calle Jularbo spelar polkan Fröjd på Vischan

 

Dragspelare

Ragnar Sundquist lanserade dragspelsmusiken i Sverige efter ett USA-besök. Han gjorde mängder av inspelningar under åren och komponerade högklassig dragspelsmusik som räknas till det bästa i sin genre. Sven Hylén var en annan framstående dragspelsmusiker. Från 1926 och något årtionde framåt var han duettpartner till Ragnar Sundquist.

Andrew Walter började spela som självlärd och blev ändå en av de främsta på dragspel. Han har turnerat över stora delar av världen. Walter var en framstående kompositör, pedagog och stilbildare med stor känsla för dragspelets möjligheter att uttrycka musik.


Referenser

Karlsson Urban. (2007). Vännäsberget.

Larsson Ingegärd. (2007). Mjöträsk.

Nilsson Bo. (2007). Vännäsberget.

Nilsson Bruno. (2007). Stockholm.

Nilsson Inga-Maj. (2007). Vännäsberget.

Nilsson Ingemar. (2007). Piteå.

Wennberg Mats. (2007). Vännäsberget.

Foto: Bruno Nilsson. (2007). Huddinge.