"VÄNNÄS I VÅRA HJÄRTAN" 

 

 Hem
 Intresseföreningen
 Vännäsgården
 Bagarstuga
 Aktiviteter
 Fotoalbum
 Bo och leva
 Kultur och historia

 

Hem » » Kultur och historia » » Bröllop hos Perijassa

Bröllop hos Perijassa på 1870-talet

Av Birgit Laquist

När Perijassa Peit i Vännäs höll bröllop med Elisabeta från granngården Käll, var det ett stort och grant bröllop, som varade i dagarna fem, berättar Britta Freriksson i Lansjärv, som själv som flicka fick vara med, ty hennes mor var från Perijassa gården. När hon och föräldrarna begåvo sig i väg till bröllopet, togo de en omväg till lapparna för att hämta sötost, som de skulle ha med sig, som förning till bröllopsgården, och kommo därför något för tidigt fram till Vännäs. Därför ville de heller inte visa sig så tidigt på bröllopsgården, men någon hade sett dem och de hade blivit ombedda att stiga på, vilket var bevis på stor uppmärksamhet mot dem.

Själva bröllopet firades som brukligt var i Överkalix, i brudgummens gård. Dagen förut hade brudens tillhörigheter anlänt. Det var två stora sängar fulla med kuddar, dynor och täcken m m. Bruden hade minsann haft att göra före bröllopet, ty hon skulle både väva och sy skjorta och väst till svärfar och svågrar samt linne och halsduk åt svärmor och svägerskor, förutom allt annat, som skulle göras i ordning för det nya hemmet.

I bröllopsgården hade man också haft brått. Man hade bakat massor med bröd, surlimpa och annat. Det var två systrar till berättarinnans farfar, Linda och Hilda, som stodo för maten i bröllopsgården. Den tillagades i bagarstugan, som för detta tillfälle hade tagits i anspråk som kök.

På bröllopsdagens morgon hade bruden kommit till gården, men ingen fick se henne. Klockar-Kristin, som brukade kläda brudar i socknen hade också anlänt med både kronan och brudhimmeln. Kronan var gjord av papper och den var hög och stor och det skramlade om den. Klockar-Kristin brukade få tre kronor för varje brud hon klädde. Själva brudklänningen skulle vara svart.
– Den som ej fick ha krona och klädning, bar svart schalett på huvudet och likaledes svart schal om halsen. 1)

I salen, där vigseln skulle ske, hängde man upp brudhimmeln i taket. Den var av vitt tyg och prydd med allt möjligt som glänste. På golvet under brudhimmeln lade man ett silkeskläde. Dessutom gjorde man i ordning tvenne brudpallar av små skrin, som kläddes över med blankt papper och hilkor.

Prästen hade man också hämtat samma dag med båt från Bränna. Efter vigseln ställde sig brudparet under sänghimmeln, och då skulle det skålas. Bruden skulle först skåla med alla de ogifta flickorna och sedan med de gifta kvinnorna. Brudgummen likaså skålade först med de ogifta unga männen och sedan med de gifta. Detta kallades, att skåla ut bruden och brudgummen. Och då stampades det i golvet och man ropade "skål i botten". Därefter sattes bruden på en stol och hissades under brudhimmeln. Härefter togo alla i en stor ring på gården och dansade, under det de sjöngo "trallatiralla trallatiralla" efter en suggestiv melodi, som mor Fredriksson förtjust nynnade på, då hon skrev tilldragelsen.

Sedan ställde sig bruden vid ett bord med en korg, och alla som då kommo fram och gåvo "brudslanten" skulle hon skåla med i brännvin. Brudens föräldrar gåvo 1000 kr och brudgummens 500 kr eftersom de höllo bröllopet.

När bröllopsmåltiden skulle ätas, hade man dukat ett långt bord, som räckte från ena ändan av huset till det andra över förstugan till och med. Vid denne serverades mycket gott såsom kokt kött, lax, soppa och risgrynsgröt. Prästen brukade vara med hela tiden tills man hade ätit brudgröten, varefter han reste hem.

Sedan blev det dans till dragspelsmusik. Det dansades mycket under de fem första dagarna. Till slut var man tvungen att lyfta ut fönstren i salen för att få luft. En spelman, som på den tiden ofta spelade på bröllop, var Noris Lallo. Han var från Norge, som namnet också häntyder. Han var mycket duktig på dragspel, men det hände, att han blev överförfriskad och då placerade de honom i en säng och stöttade från båda sidor med matsäcksskrin för att han skulle orka forsätta spela.

Gästerna hade förning med sig och de som kom andra och tredje dagen brukade ha med sig stora sötostar på tennfat eller "smördisken" som bestod av runda klumpar smör, som vägde omkring två kilogram, och lågo på särskilt för ändamålet gjorda träfat ifall de ej hade porslin.

Sedan åt och dansade man i dagarna fem och trehundra gäster hade varit på bröllopet.

Denna skildring bygger till största delen på uppgifter, som lämnats av fru Britta Fredriksson i Lansjärv.
1) En brud som var med barn före giftermålet kallades firitjélá .

 
Nedtill från vänster: Djeil, Käll, Perijassa, Beri.   En typisk mangårdsbyggnad i Vännäs från 1800-talet.

 

Perijassa

Perijassa fick hemmansnummer sju i Vännäs under 1600-talet. Efternamnen fick man genom patronymikon så att man fick faderns förnamn med tillägget -son eller -dotter. Mellan 1645 och 1800 hette gårdens ägare Pehr Jacobsson och Jacob Pärsson. Far och sonson fick samma namn. Pers son fick namnet Jacob Pärsson, hans son fick heta Pehr Jacobsson o s v. Per kommer just från Per. Jassa är ett finskt uttal av Jacob.
 

Perijassa gårdens ägare

  Jacob Andersson
hustru Gunilla
1600?
1607-1695
  Pehr Jacobsson
hustru Karin
1645-1717
1635-1709
  Jacob Pärsson
Marita Jönsdotter
1668-1741
1672-1717
  Petter Jacobsson
Barbro Carlsdotter
1701-1744
1682-1780
  Jacob Pärsson
Margareta Johansdotter

1726-1795
1729-1810

  Pehr Jacobsson
Christina Olofsdotter
1764-1791
1771-1858
  Jacob Pärsson
Sophia Pehrsdotter
1789-1884
1784-1867
  Jacob Jacobsson
Brita Johansdotter
1815
1816-1865
  Petrus Jacobsson
Elisabeth Pehrsdotter
1853
1852-1890

 

Jämtländsk brudmarsch

 

Lanna-Villes schottis efter Vifast Björklund


Referens

Laqvist Birgit. Överkalix 1644 -1944. Luleå Boktryckeri (1948). Luleå.